In September 1995 I studied to become a photographer (which I did in 1997). One morning the whole class of photography students went to the beach where we walked around capturing surprisingly different things on film. Yes, this was before digital.
I had just bought a second hand Yashica-Mat from 1957. It was a true pleasure to take photos with that camera. I still have it in my office. It's beautiful to look at but also a competent camera to use.
As expected the sun rose over the horizon and created a light that would last only for a couple of minutes. The light coming from a horizontal angle revealed the forms of the sand dunes and made the lines that the sea had cut out glow.
For years I claimed this to be my best photo ever. I still consider it one of my favourite photos. (I honestly don't know if it's the best.)
Since that day I have visited this same beach (Storsand, Monäs, Nykarleby) many times at sunrise trying to get that same photo again. I never managed to do that.
Lesson learned: You only have one chance. Take it or it will be lost. Don't think you can save it for later.
 |
| Some react by saying: “How did you get that high to take the photo?” But it's not that big, less than one meter. |
PÅ SVENSKA:
SvaraRaderaEn enda chans
I september 1995 studerade jag till fotograf (blev utexaminerad 1997). En morgon åkte hela klassen med fotostuderande ut till stranden där vi gick omkring och fångade förvånansvärt olika motiv på film. Jo, detta var före digitaliseringen.
Jag hade precis köpt en begagnad Yashica-Mat från 1957. Det var en fröjd att fotografera med den kameran. Jag har den fortfarande på mitt kontor. Den är vacker att se på men var ett välfungerande verktyg.
Solen steg som väntat över horisonten och skapade ett ljus som bara finns i ett par minuter. Ljuset föll in horisontellt och fick sanddynernas form att framträda. Linjerna som havet hade mejslat ut glödde.
I åratal har jag hävdat att detta är mitt bästa foto. Jag räknar det fortfarande som ett av favoriterna, men jag vet faktiskt inte om det är det bästa.
Ända sen den där gången har jag återbesökt samma strand (Storsand i Monäs, Nykarleby) och försökt ta samma bild igen. Jag har aldrig lyckats.
Detta lärde jag mig: Du får bara en chans. Ta den innan den försvinner. Tro inte att du kan spara den till senare.