[Svensk text hittar du i kommentarsfältet]
We had a storm right after Christmas. Driven by the strong wind the waves crashed hard against the coast. Everything got very wet. Fortunately for me the temperature was below the freezing point and the water froze on rocks and plants covering everything with ice within a few meters from the sea. A strange fantasy landscape was created.
 |
| © Ove Lillas |
I took my oldest daughter (or maybe she took me, I really don't know which) for a photo shoot, capturing the scenery the day after the storm. The coastline looked surreal with all the ice. Walking was a challenge. But the photos turned out quite nice I think. I haven't seen her photos yet but it's hard not to get interesting pictures from a landscape such as this.
 |
| The fantasy landscape. © Ove Lillas |
Right now it's the darkest time of the year. The sun rose slowly as we walked around with our cameras. As a matter of fact sunrise lasts for like a couple of hours and then we have two hours of sunset. The sun is moving almost horizontally and barely makes it above the treetops. The light is beautiful as long as the sun isn't covered in clouds.
 |
| The sun at noon. © Ove Lillas |
 |
| The photographers: Me and my daughter Nora. |
En storm drog fram på jul annandagen. Vinden drev vågorna hårt mot land och när de kraschade mot kusten stänkte de ned allt inom några meter från vattenlinjen. Till all lycka var det minusgrader och vattnet frös så att växter och stenar blev inbäddade i is. Ett märkligt fantasilandskap skapades.
SvaraRaderaJag tog min äldsta dotter (eller om hon tog mig, det vet man inte så noga) på en fotoexkursion för att fånga landskapet efter stormen. Strandlinjen såg surrealistisk ut med all is. Att ta sig fram över de isiga klipporna var en utmaning. Men bilderna blev bra, tycker jag. Jag har inte sett dotterns bilder ännu men det är svårt att inte få intressanta bilder från ett sånt här landskap.
Nu har vi den mörkaste tiden på året. Solen steg långsamt medan vi halkade omkring med våra kameror. Soluppgången, som tar ett par timmar i anspråk, övergår ju faktiskt direkt i en lika lång solnedgång. Solen rör sig i en svagt bågformad horisontell bana och når med möda över trädtopparna. Ljuset är hela tiden vackert så länge solen inte skyms av moln.